Detta är Bokfronten, webbplatsen med mina egna bokrecensioner. Recensionerna är ordnade efter författarens efternamn, således från a till ö. Mycket nöje!

För den som undrar: Jag läser fortfarande böcker, jag är bara dålig på att uppdatera hemsidan.

---

Författare: Agatha Christie
Titel: Dolken från Tunis
Orig. titel: The Murder of Roger Ackroyd
Genre: Deckare
Betyg: 3/5
Läst: 2006

”Dolken från Tunis” utspelar sig i den engelska byn King's Abbott, med den belgiske privatdetektiven Hercule Poirot i en av huvudrollerna. En man vid namn Roger Ackroyd hittas en kväll mördad med en dolk i ryggen i sitt låsta arbetsrum och Poirot kallas dit för att lösa fallet. (Hur den ansvarige kommissarien kan tillåta att en privatdetektiv blandar sig i utredningen kan man ju undra? Men detta har väl dock alltid varit ett trovärdighetsproblem i många deckare.) Tillsammans med traktens läkare, dr James Sheppard, försöker han finna mördaren bland alla de (misstänkta) personer som befann sig på godset när Ackroyd blev mördad. För nog finns det gott om misstänkta i Ackroyds närhet, och som läsare får vi veta att hans granne har tagit livet av sig och efterlämnat ett viktigt brev (som nu är försvunnet) i vilket det fanns information om en viss utpressare. Det finns med andra ord mycket för privatdetektiven att nysta i, och i sann Agatha Christie-anda ska det finnas ledtrådar gömda i boken för att man som läsare ska ha en chans att lista ut lösningen innan den smarte Poirot gör det.

Den här boken är berömd för sitt överraskande slut, men i och med att det är andra gången jag läser ”Dolken från Tunis” visste jag vem mördaren är. Eftersom jag läste boken för första gången på engelska någon gång i grundskolan och då inte fattat så mycket av historien, kände jag att det var dags att läsa om boken. Boken är egentligen aldrig speciellt intressant eller rolig att läsa, men den överraskande vändningen höjer boken ganska mycket.

Agatha Christie gör aldrig någon djupdykning i karaktärernas liv eller känslor, utan betoningen ligger alltid på lösningen av ett mysterium och alla de teorier och gissningar över hur mordet begåtts. Detta gäller i hög grad även ”Dolken från Tunis”, där man aldrig får veta något speciellt djupt om någon av personerna. Det skulle när jag tänker efter vara ganska intressant att faktiskt få veta vad som rör sig i karaktärernas huvuden eftersom många mördare i sådana här deckare alltid gör sig så mycket besvär för att döda någon.

Upp